Om man har epilepsi är vissa av hjärnans nervceller överaktiva, vilket då kan leda till att man förlorar medvetandet utan förvarning och det rycker i armar och ben..men andra typer av anfall kan vara mycket lindriga, som vissa fokala anfall då inget märks utåt utan bara upplevs av en själv.

Det tog 1,5 år innan läkarna fick reda på vad det var för något.
Jag fick diagnosen ansträningsastma..och som jag kallade en "puff puff"(medicin). Men anfallen med hyperventilationen och ryckningarna i kroppen och de "förlorande " medvetnandet bara fortsatte.
Jag fick ofta åka ambulans in till sjukhuset. Efter ett tag så bestämde läkarna in en tid för ett EEG..för att titta om det var epilepsi. Jag hade ingen blekaste aning om vad epilepsi innebar och var..jag var så säker på att jag inte hade sjukdomen..så varför skulle jag sätta mig in i den sjukdomen när jag var så säker på att jag inte hade den.
5 juni 2008 får jag beskedet utav mamma, att jag faktiskt har epilepsi.
Det var en sån chock för mig och jag var helt förstörd..minns även att det hade varit ganska tufft i stallet med elaka kommentarer hit och dit..så det kändes inte som det rätta tillfället precis.
Så jag mådde verkligen riktigt jävla dåligt där ett tag.
Jag medicineras nu för epilepsi och har lärt mig att leva med den..
Det händer fortfarande att jag fått anfall och fått åka ambulans in till sjukhuset..
Men nu har det inte hänt på ett tag..& jag hoppas hoppas det håller i sig.


& för er som inte fattat..även om jag har diagnosen epilepsi så är jag lika normal som alla andra.