Alltså någonting har hänt mig & jag fattar inte varför jag är så jävla arg, ledsen & sjukt besviken. Vissa saker förstår jag men allt blir så jävla överdrivet från min sida. De är en automatisk sak som bara sker, & har ingen aning om hur allt detta sker.
De är så sjukt mycket känslor som gör mig förvirrad och så extremt osäker på mig själv & allt.
Vissa saker står jag för och vissa inte.
Som jag känner just nu så är jag längre inte "värd"..räcker i vissa tillfällen..har ingen vän som riktigt ställer upp just nu!
De är sjukdommen som bara är i vägen och väckte upp alla dessa känslor som försvann för ett tag sen, men vafan händer egentligen. Säg vad ni vill, men de är fan ingen som bryr sig just nu. Jag räcker bara till i vissa tillfällen vilket jag stör mig så extremt mycket. Nu vill jag bort för gott. Då finns inga känslor kvar och då slipper man allt extremt störande oooooo allt annat skit.
Jag tycker jag gjort allt, men ingen tacksamhet.



Jag kommer alltid i andra hand när inget passar för den andra. Bättre en inget, men jag tål inte de!